Det har inte varit den mest produktiva dagen idag, vilket väl var att förvänta sig dan efter julfest med hela CARE Estelí (hela organisationen) och sista dan före semestern för de flesta kollegorna här på kontoret. Så jag känner för att skriva nåt mer lättsmält än ett metod-paper, tex ett blogginlägg. :)
Förstod idag att det är lucia imorrn. De svenska jultraditionerna gör sig vagt påminda ibland, men känns ganska avlägsna och inte så viktiga i år.
Som varje helg så sker det jippon, mässor, parader eller processioner utanför vårt hus som ligger mittemot "centralparken" i stan. Imorrn är det dags för en hönsmässa/marknad! Skönhetstävling för hönor och tuppar och det största ägget ska mätas ovh vägas. :) Klockan sex på morgonen drar det igång... så trots avsaknad av luciafirande kommer jag nog bli väckt av sång från vitklädda varelser! : &
fredag 12 december 2008
lördag 6 december 2008
Blandade bilder
torsdag 4 december 2008
San Rafael del Norte
Här kommer en blogg från en by i norr, San Rafael del Norte. Här har jag tillbringat mesta tiden de senaste två veckorna, som basläger för min enkätundersökning. Jag har anlitat sex studenter som bor här för att utföra enkäten i byar runt om i kommunen, från söder till norr. Varje dag åker dom iväg med en 4-hjulsdriven pickup till byarna för att intervjua familjefäder och –mödrar (heads of households) om deras vattenförsörjning, inkomster och utgifter, vad dom har råd med och vad dom tycker är värt att betala för att ha rinnande vatten i huset.
Och jag stannar på mitt lilla hotell med min dator och knappar in alla siffrorna i ett excelark och väntar på att de ska komma tillbaks och lämna in fler enkäter. Hyfsat tråkigt… jämfört med förra veckan när jag åkte runt till byarna och pratade med byledarna, innan enkäten satte igång. Landskapet är verkligen fantastiskt här och det var underbart att få se hela kommunen från den ”varma jorden ” (tierra caliente) i söder till de kyliga kullarna och kaffeplantagerna i norr, från en motorcykel.
Byn har fyra-fem tusen invånare , två asfalterade gator, en stor fin kyrka, många bussar som passerar åt olika håll och tutar det mesta dom kan, ingen post och ingen bank, men flera jordbruks- och kaffe-kooperativ, ett cyberkafé, ett helt ok hotell och ett mindre ok (har provat båda…). Vägen hit från Esteli är inte särskilt bra och bussen (gammal amerikansk skolvariant) tar tre timmar medan ett fyrhjulsdrivet fordon klararresan på en timme och en kvart.
Det finns ett museum med, efter general Augusto Sandino (som gett namn åt flygplatsen i Managua, tror jag). Han ledde rebelltrupper här på 20-30-talet i fighten mot amerikanerna. I San Rafael blev han kär i flickan som skötte telegrafen, Blanca Arauz, gifte sig och bodde här i flera år, tills han blev mördad. Blanca dog när hon födde deras dotter, som sedan också blev eftersökt av fienden. Någon flydde med henne till Honduras för att rädda henne och sen flyttade hon till Kuba. Hennes son stödjer fortfarande museet, men borde se till att huset rustas upp och att den tandlöse mannen som sköter om det inte behöver göra det gratis… Som det är nu regnar det in på Blancas telegrafskrivbord!
Och jag stannar på mitt lilla hotell med min dator och knappar in alla siffrorna i ett excelark och väntar på att de ska komma tillbaks och lämna in fler enkäter. Hyfsat tråkigt… jämfört med förra veckan när jag åkte runt till byarna och pratade med byledarna, innan enkäten satte igång. Landskapet är verkligen fantastiskt här och det var underbart att få se hela kommunen från den ”varma jorden ” (tierra caliente) i söder till de kyliga kullarna och kaffeplantagerna i norr, från en motorcykel.
Byn har fyra-fem tusen invånare , två asfalterade gator, en stor fin kyrka, många bussar som passerar åt olika håll och tutar det mesta dom kan, ingen post och ingen bank, men flera jordbruks- och kaffe-kooperativ, ett cyberkafé, ett helt ok hotell och ett mindre ok (har provat båda…). Vägen hit från Esteli är inte särskilt bra och bussen (gammal amerikansk skolvariant) tar tre timmar medan ett fyrhjulsdrivet fordon klararresan på en timme och en kvart.
Det finns ett museum med, efter general Augusto Sandino (som gett namn åt flygplatsen i Managua, tror jag). Han ledde rebelltrupper här på 20-30-talet i fighten mot amerikanerna. I San Rafael blev han kär i flickan som skötte telegrafen, Blanca Arauz, gifte sig och bodde här i flera år, tills han blev mördad. Blanca dog när hon födde deras dotter, som sedan också blev eftersökt av fienden. Någon flydde med henne till Honduras för att rädda henne och sen flyttade hon till Kuba. Hennes son stödjer fortfarande museet, men borde se till att huset rustas upp och att den tandlöse mannen som sköter om det inte behöver göra det gratis… Som det är nu regnar det in på Blancas telegrafskrivbord!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)








