Höns istället för Lucia

Det har inte varit den mest produktiva dagen idag, vilket väl var att förvänta sig dan efter julfest med hela CARE Estelí (hela organisationen) och sista dan före semestern för de flesta kollegorna här på kontoret. Så jag känner för att skriva nåt mer lättsmält än ett metod-paper, tex ett blogginlägg. :)
Förstod idag att det är lucia imorrn. De svenska jultraditionerna gör sig vagt påminda ibland, men känns ganska avlägsna och inte så viktiga i år.
Som varje helg så sker det jippon, mässor, parader eller processioner utanför vårt hus som ligger mittemot "centralparken" i stan. Imorrn är det dags för en hönsmässa/marknad! Skönhetstävling för hönor och tuppar och det största ägget ska mätas ovh vägas. :) Klockan sex på morgonen drar det igång... så trots avsaknad av luciafirande kommer jag nog bli väckt av sång från vitklädda varelser! : &

Blandade bilder

En skal majskorn

Landskapsbilder fran mitt farande runt i San Rafael. Kolla hur slingrig vagen ar (jag star pa samma vag och tar kortet)!


Nastan moget kaffe

Vackert eller hur?

En halvaten och mkt salt lunch...

Min nya favoritfrukt: Papaya! Dom sma papayorna vi kan kopa pa ica kan slanga sig i vaggen; har ar dom en halvmeter langa!

Nan som nansin sett rom och cola pa burk?

San Rafael del Norte

Här kommer en blogg från en by i norr, San Rafael del Norte. Här har jag tillbringat mesta tiden de senaste två veckorna, som basläger för min enkätundersökning. Jag har anlitat sex studenter som bor här för att utföra enkäten i byar runt om i kommunen, från söder till norr. Varje dag åker dom iväg med en 4-hjulsdriven pickup till byarna för att intervjua familjefäder och –mödrar (heads of households) om deras vattenförsörjning, inkomster och utgifter, vad dom har råd med och vad dom tycker är värt att betala för att ha rinnande vatten i huset.
Och jag stannar på mitt lilla hotell med min dator och knappar in alla siffrorna i ett excelark och väntar på att de ska komma tillbaks och lämna in fler enkäter. Hyfsat tråkigt… jämfört med förra veckan när jag åkte runt till byarna och pratade med byledarna, innan enkäten satte igång. Landskapet är verkligen fantastiskt här och det var underbart att få se hela kommunen från den ”varma jorden ” (tierra caliente) i söder till de kyliga kullarna och kaffeplantagerna i norr, från en motorcykel.
Byn har fyra-fem tusen invånare , två asfalterade gator, en stor fin kyrka, många bussar som passerar åt olika håll och tutar det mesta dom kan, ingen post och ingen bank, men flera jordbruks- och kaffe-kooperativ, ett cyberkafé, ett helt ok hotell och ett mindre ok (har provat båda…). Vägen hit från Esteli är inte särskilt bra och bussen (gammal amerikansk skolvariant) tar tre timmar medan ett fyrhjulsdrivet fordon klararresan på en timme och en kvart.
Det finns ett museum med, efter general Augusto Sandino (som gett namn åt flygplatsen i Managua, tror jag). Han ledde rebelltrupper här på 20-30-talet i fighten mot amerikanerna. I San Rafael blev han kär i flickan som skötte telegrafen, Blanca Arauz, gifte sig och bodde här i flera år, tills han blev mördad. Blanca dog när hon födde deras dotter, som sedan också blev eftersökt av fienden. Någon flydde med henne till Honduras för att rädda henne och sen flyttade hon till Kuba. Hennes son stödjer fortfarande museet, men borde se till att huset rustas upp och att den tandlöse mannen som sköter om det inte behöver göra det gratis… Som det är nu regnar det in på Blancas telegrafskrivbord!

Johannas fotografiska expedetion

Min vecka i Costa Rica kandes ofta som Kalle Ankas fotografiska expedition (pa julafton, ni vet!), men utan den storande roda hackspetten som ville forstora varenda bild. Landskapet var likadant och faglarna var lika manga, men svara att ta kort pa.

En bananblomma som har ramlat till marken. Snygg va?

Tva blotdjur i regnskogen...

For att komma till Tortuguero maste man aka bat i tva timmar. Det ar en o dar det inte finns nagra bilar, men manga turister och skoldpaddor (nar det ar sasong).

Titta vilka som vantade pa mig pa en tjusig lodge i Tortuguero!! Varsta slakttraffen i den tropiska natten!

Karibiska havet... inte lika blatt som jag hade hoppats... men kantat av kokosplamer och hemlosa hundar

Tropiska trad. De senare sett uppifran, fran en hangbro hogt upp i luften!

Efter en heldagsutflykt i regn, bland annat for att titta pa gamla lavafloden fran vulkanen Arenal, sprack det antligen upp nar vi val var tillbaka pa hotellet, och vulkanen visade hela sin praktfulla hojd!

Gissa djuret!

Ibland var det lika svart att se djuren i verkligheten som pa de har fotona... Men ni kan ju forsoka gissa vilka djur jag har fotat, svar kommer langst ner! ;)

Ratt svar: en apa, tva sma bruna faglar, en gron odla (en jesusodla, for den kan springa pa vattnet!) och en kaiman som visade tanderna (inte pa bilden dock).


Arra-papadapa-dapia- arrapapa-dapa-da!!

Vi hors!

¿Qué Pasa?

För nån vecka sen började landets två största tidningar dyka upp på mötesbordet på kontoret, vet inte vem som köper dom. Den ena är kontrollerad av regeringen medan den andra är regeringskritisk, så det är intressant att läsa båda och fundera på vilken som är närmast sanningen. Idag stod det om det kommande kommunalvalet (9 november) och president Ortegas uttalande att internationella valobservatörer inte är välkomna, eftersom de är för oppositionen och styrda av USA. Ironiskt nog skedde uttalandet på en konferens om etiskt valförfarande, vilket oppositionstidningen hade mycket roligt åt och självklart misstänker de att valfusk planeras. Ortega hävdar att nicaraguanska observatörer är de bästa eftersom han misstror de utländska, efter presidentvalet 1996 när han förlorade mot Arnoldo Alemán (mycket korrupt typ).

En annan nyhet var EU:s påstötning på regeringen om varför dom pressar utländska biståndsorganisationer så hårt just nu. För nån vecka sen krävde myndigheterna in papper och rapporter med extremt kort varsel från 17 organisationer som jobbar med genus- och demokratifrågor, med hot om att stänga ner dom ifall inte papprena presenterades kvickt, eftersom de misstänks för att tvätta pengar. OXFAM och ForumSyd finns med bland organisationerna. Flera ledare för lokala kvinnoorganisationer har också utsatts för hot, stölder och allmänna skrämselmetoder i samma veva. Regeringstidningen citerade presidenten som var förundrad över att EU blev så förnärmat för att hans regering tillämpade sin föreningslagstiftning och självklart utsätts ingen i Nicaragua för politisk förföljelse.
Kolla här för mer info från ForumSyd: http://www.forumsyd.org/templates/FS_ArticleTypeA.aspx?id=5628
http://www.forumsyd.org/templates/FS_ArticleTypeA.aspx?id=5606

Så, qué pasa med mig? Den här veckan avslutar jag en inlämningsuppgift, lite i förtid, för att kunna åka till Costa Rica och möta upp med mina kära släktingar! Vi ska åka runt mellan djungeln och vulkaner… ska verkligen bli spännande! Men veckan efter blir det till att bita tag i den svåraste uppgiften… datainsamling för min uppsats. Jag ska göra gruppintervjuer med män och kvinnor i tre olika byar och sedan göra en enkätundersökning med några hundra personer. Har börjat planera en del men mycket hänger i luften än.

Ciao, ciao!

Foton från Miraflor

En grapefrukt som mognar

Utsikt från verandan!
Hur hamnade hon där???

Nelson och hans tjur

Tjejerna pumpar vatten

Gatuliv i Esteli

Det mesta jag har sett av Estelí är centrum, som finns inom 12x4 kvarter, ungefär. Alla gator är enkelriktade, med smala trottoarer, men det finns nästan inga skyltar som talar om vart man får köra och inte, det gäller att veta... I princip alla affärer finns på de två parallella huvudgatorna som går genom hela centrum. De vanligaste fordonen är taxibilar, cyklar och pick-ups (svårt att veta vilka de finns flest av...). De flesta som har en bil har en pick-up, med två eller fyra säten. Så dom som inte får plats inne i bilen får åka på flaket (la tina). Och det är sällan man ser bara en person på en cykel. Och eftersom pakethållare är sällsynta, får passagerare åka i damsadel på stången. Hästar dyker också upp här och där, antingen med ryttare eller framför en kärra. Det finns också män som arbetar med att transportera saker i träkärror med två hjul och de själva längst fram, istället för en häst. Hundar springer om kring varsomhelst och några enstaka gatubarn och uteliggare ser man ibland.Varje helg sen vi kom hit har det varit minst en parad genom stan: hästparad, universitetsjubileum, begravningar, Miss Estelí, valkampanj...Musik är universalmedlet för de som vill ha uppmärksamhet. Särskilt möbelaffärer ställer upp enorma högtalare på trottoaren och krämar på salsa och cumbia mm för att ingen ska missa dom. Effekten blir dock för min del att jag går på andra sidan gatan för att inte bli döv...Likaså passerar reklambilar med jättehögtalare på taket som annonserar allt från rea i olka affärer till begravningar, alltid med musik på full volym. Och igår, när sandinistpartiet skulle fira kick-offen för valkampanjen inför kommunvalet i november, körde de 4-5 låtar på repeat medan de höll på att bygga scenen (här utanför vårt hus) från halv ett till sex, när borgmästarkandidaten och en mängd supportrar anlände med sina rosa tröjor och kepsar (regeringens färg) och röd-svarta flaggor (sandinisternas färg). Färgglatt och högljutt var det!

Glassförsäljare med gälla bjällror på vagnen

Åskådare vid en av alla parader



Skolflickor på väg för att titta på Miss Estelí-kandidaterna

En bild på mig! Som efterfrågat :)